tricksy

Med anledning av de sex ungdomspojkar som tidigare fällts för grov gruppvåldtäkt, men som nu har frikänts av hovrätten (Artikel på DN) så sitter jag nu och kikar på lagen om våldtäkter. Det är ganska intressant läsning. Behöver jag ens tala om att jag tycker Sveriges lagar är patetiska? Att ovan nämnda killar blev frikända är ett klockrent exempel på det. Tydligen frikänns de eftersom den femtonåriga flickan inte ansågs vara i ett "hjälplöst tillstånd", såsom lagen definierade det.

 

Lagen ändrades den första juli i år, från att definiera ett offer för en våldtäkt som någon i ett "hjälplöst tillstånd" till en person i en "särskilt utsatt situation". Även om det nya lagtexten är bredare och kan ge fler fällande domar, är den inte på långa vägar bra nog. Det gör mig förbannad att det här är allt Sverige kan åstadkomma år 2013. För övrigt hade våldtäktsmännen i fallet med den femtonåriga flickan klart fällts om man hade följt den här nya lagen. Smarta grabbar, som läste lagen noga innan de förgrep sig på flickan i mars i år, innan lagen hade ändrats. Hon var tydligen inte hjälplös, utan bara i en utsatt situation, när hon var för rädd för att göra motstånd mot de sex killarna.

 

6 kap. Om sexualbrott

1 §Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst sex år.

Detsamma gäller den som med en person genomför ett samlag eller en sexuell handling som enligt första stycket är jämförlig med samlag genom att otillbörligt utnyttja att personen på grund av medvetslöshet, sömn, allvarlig rädsla, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i en särskilt utsatt situation.

 

 

Jag skulle vilja ändra lite här. Jag skulle vilja skriva att den som på vilket sätt som helst tvingar någon till sexuella handlingar, utnyttjar någon som inte kan säga nej, eller förgriper sig på någon som helt enkelt inte visar att hen vill ha sex, är en våldtäktsperson. Denne skall dömas för våldtäkt. Varje gång en person inte har visat på det ena eller andra sättet att hen vill utföra sexuella handlingar, och någon annan ändå har utsatt denne för sådana, betyder det att det är våldtäkt.

 

Det heter samtyckeskultur. Samtyckeslagstiftning. Det ska krävas två "ja", ett från vardera part, för att sex ska vara lagligt.

 

Som det ser ut idag är det näst intill omöjligt att fälla någon för våldtäkt. Det ska bli riktigt grovt, gärna blodigt också, innan man kan sätta dit någon. Man måste kunna bevisa att offret kämpat emot, inte var full, eller hade "utmanande klädsen" på sig vid händelsen. Offret måste minnas allt som skedde och helst ha blåmärken som bevis på att hen kämpat emot. Att de flesta blir paralyserade av skräck och inte vågar, eller ens kan, göra motstånd tas inte in i beräkningen, om inte för att ge förövaren upprättelse ("hen visste inte att offret inte ville" (kommer ni ihåg fallet med flaskvåldtäkten?)).

 

Detta kallas våldtäktskultur. Det är vad vi lever i.

 

Vi lever i en kultur där det inte är våldtäkt om offret inte uttryckligen har sagt "nej", vilken anledningen än må vara bakom. Vi lever i en kultur där, om offret säger "nej", men inte kämpar emot, så vill hen bara leka svårflirtad. Vi lever i en kultur där man bokstavligt talat kan våldta någon, kanske för alltid förstöra någons liv, och gå fri. Gör om, gör rätt, Sverige.

Igår blev jag för första gången i mitt liv kallad för "hora".

Jag hade varit ute tillsammans med Hanna. Vi hade varit på Hard rock café och sedan gått till en bar som säljer goda "Rosa pantern"-drinkar (Sejdeln). Strax innan tolv satt jag på spårvagnen till Angered, och exakt klockan 00:23 klev jag på bussen till Gårdsten. Någon gång under den korta resan klev det på en kille, säkert runt min ålder eller lite äldre, på bussen. Eftersom jag satt precis vid den bakersta dörren där han klev på, så tittade jag dit när den öppnades. Tydligen kände han sig uttittad eller så, för han klev fram till mig, satte armen på ryggstödet framför mig och lutade sig ner framför mig för att liksom se till att han omringade mig så mycket han bara kunde.
"Vad tittar du på?" sa han.
Jag sa ingenting alls och tittade inte på honom igen. Då fortsatte han prata om att jag inte skulle titta på honom, jag skulle titta rakt fram (vilket jag gjorde) och jag skulle "byta kanal". Jag lyssnade inte så noga på vad han sa, men när han sa åt mig att "byta kanal" så höll han upp handen framför mig som om han höll i en TV-dosa, och det hela var så sjukt att jag kommer ihåg just det. Jag minns att han kallade mig saker också, men det enda ordet jag med säkerhet vet att han använde mot mig var "hora".

Det jag nu undrar är:

1: Vad är det för slags samhälle som uppfostrar män att bete sig på det här sättet? Ingen föds till att bete sig hotfullt och aggressivt mot ensamma tjejer, eller mot någon annan för den delen. Man måste nog känna sig väldigt maktlös för att man ska behöva ge sig på helt oskyldiga, försvarslösa människor för att kunna rättfärdiga sin egen existens.

2: Vad är det för slags samhälle som säger att det är helt okej för män att ta sig friheten att utsätta kvinnor för obehag, eller brott? Vi ser det hela tiden; män som våldtar, män som grabbar tag i kvinnor ute på krogen, män som misshandlar fruar och flickvänner. (Om det vid det här laget är någon som tänker "ahmen kvinnor slåss också derpderp" så säger jag bara GTFO. Tänker inte ta nån sån diskussion här.)

När killens kompisar kom, så satte de sig bakom mig. De var tre killar. En av dem hälsade på mig. När jag inte svarade, så sa han lite sårat "men jag hälsar ju bara". Jag vill inte prata med dig, alltså gör jag inte det, tänkte jag och låtsades att jag inte hörde. Efter ett tag frågade han vart jag skulle.
Män som tar sig friheten att utsätta andra för obehag. Friheten att fortsätta kontakta mig, och andra kvinnor, trots att jag, vi, uppenbarligen inte vill prata. Män som tycker de har rätt till ett svar och blir upprörda, eller försöker ge oss dåligt samvete för att vi inte svarar. Kvinnor finns inte till för era behov. Förstå det. Håll käften.

När den första och mest hotfulla killen lutade sig fram bakom mig och började prata in i mitt öra, reste jag mig tvärt och bytte plats. Då fick jag absolut nog och satte mig längst fram i bussen. Han ropade efter mig. Kallade mig något, sa "men stick då!". Väcker det förvåning att jag inte ville sitta kvar? Trodde du att jag skulle vilja konversera med dig efter att du kallade mig för "hora" och betedde dig hotfullt mot mig? Tyckte du att du hade rätten att bli upprörd för att jag inte ville, eller för att jag visade att jag inte ville? Det spelar ingen roll, för det hade du inte. Kommer aldrig att ha.

Jag hade otur igår, men jag hade också tur, för det var ingen som följde efter mig ut ur bussen, det var ingen som ens petade på mig. Jag kom hem oskadd. Den här gången. Den enda skadan jag fick var i min trygghet, för jag vill aldrig åka hem ensam på natten igen. Därför är jag arg på män, även er som inte förstår att ni gör något fel (ni män som använder fraser som denna: "Men kom igen, jag skämtade ju bara höhö". Känner du igen dig, så kan du läsa på om tolkningsföreträde här.) , för ni gör alla kvinnor otrygga. Men framför allt skyller jag på samhället, för det är uppbyggt såhär. Boys will be boys, och flickor måste hålla sig hemma i heltäckande kläder för hos polisen undrar de vad du gjorde för fel som lyckades bli våldtagen. Boys will be boys, de kan inte kontrollera sig själva, de vet inte när de går för långt. Boys will be animals.

Därför behöver jag feminism.
Därför behöver samhället feminism.
Därför behöver männen feminism.

Ingen vill bli degraderad till djur. De flesta männen där ute vill inte att kvinnor ska vara rädda för dem. Men faktum är att vi är det. Kvinnor är rädda för att vara ensamma ute på kvällen och natten, och det är inte så konstigt när den stora majoriteten av alla brott begås av män, i vårt samhälle där boys will be boys will be boys i all oändlighet, och där "det har alltid varit så" är en legitim motivering till varför kvinnor än idag är en utsatt och förtryckt målgrupp.

 

Länkar:
"We need feminism"-projektet från Cambridge.
Statistik för personer misstänkta för brott under hela 2012 från Brå.
Kampanjen FATTA mot sexuella övergrepp.